Moving on
Dels försvinner hela syftet för mig med bloggen när jag inte längre kan skriva det jag vill, eftersom jag vet att så många kommer/kan läsa. Som jag inte vill ska läsa, det är väl där skon klämmer egentligen. Bloggen är ju främst till för mig, jag måste kunna skriva det jag vill. Jag måste kunna bli personlig om jag vill utan att vara rädd för att vänner eller bekanta ska misstolka, känna sig träffade osv - även om det faktiskt ibland varit riktat helt åt deras håll. Suck it up. Bloggen är frivillig att läsa.
Främst är jag desperat efter nystart på så många platser i livet. Här finns så mycket som gör ont, och så mycket som påminner om jobbiga stunder - inte bara detta året men genom dem år jag bloggat härifrån. In med det nya, ut med det gamla visst säger man så?! Jag har varit här länge nu! Dags att röra på sig :)
Även om det såklart känns lite vemodigt ser jag fram mot nystart, och jag kommer absolut inte sluta skriva. Det är ju min terapi! Älskar ju detta! Kommer bara inte finnas lika tillgänglig längre. På fler platser än bloggen kommer jag vara mer försiktig med hur mycket av mig själv jag ger till andra och framför allt vem jag ger av mig själv till. Att bli sårad av den man gett sitt hjärta till. Den man hade tillit till. Det gör ont. Trots det fortsätter jag tro på det goda i människor, för vet ni vad? Karma kommer.
Jag har haft roligt! Tack för alla fina kommentarer genom åren och allt stöd jag fått denna hösten, helt otroligt.
Ni som jag vet har följt mig och vill fortsätta följa med mig och lilla familjen på nya äventyr och en resa mot ett bättre år får givetvis göra det.
Lämna en kommentar med mailadress så skickar jag iväg nya adressen om det känns rätt
Massa kärlek
♥
Kära tomten
Jag tycker faktiskt jag har varit jättesnäll iår. Och inte har jag haft det lätt, jag tycker jag förtjänar något extra fint eftersom jag inte låtit all olycka förvandla mig till en surkärring. Jag har kämpat på bra. De flesta människor skulle kanske sluta/ge upp när deras händer ruttnar bort, men icke. Här sitter jag.
Skor funkar alltid, jag har storlek 38 om du inte fick med dig det förra året. Om du känner för att vara extra generös vill jag gärna ha en brun parajumper-jacka.
Men mest av allt önskar jag mig att nästa år ska bli bra. Och så kärade jag ner mig i Carolina Gynnings fina halsband Butterfly Messenger där man ska skriva ner ett ord på en lapp och stoppa i det i fjärilen. På så vis bär man alltid med sig sin önskan, och normalt tror jag ju inte på sånt men nästa år är alla medel tillåtna. Vilket ord tror ni jag skulle skriva?
Tomten. Du vet sen tidigare år att jag inte är en guldtjej va? Den silvriga skulle däremot passa alldeles utmärkt.
På förhand tack. Du är bäst!
Puss
Lycka
Det krävs inte jättemycket för att glädja en prinsessa.
2011-12-02
Det är dags att fatta beslut. Det har varit dags länge. Jag har valt att skjuta på det så långt att jag nu har så många beslut att fatta och så många människor som vill ha svar så jag inte längre vet vart jag ska börja. Hoppet är verkligen det sista som lämnar människan, det är så sjukt. Trots att jag får fakta svart på vitt så blundar jag stenhårt för den och tänker mer på hur jag ska gå förbi det - istället för att ta tjuren i hornen, och lägga tankarna på hur jag ska kunna gå vidare på en annan väg.
Fan. Jag vill inte detta.
Det var det här med att våga vara ego. Att man ju måste det ibland? Ja, grattis till mig. Jag är också en idiot.
Mitt nyårslöfte ska vara att tänka mer på mig själv, vad som är bäst för mig och familjen. Det lönar sig inte att hela tiden sträva efter att vara alla till lags. Alla utnyttjar det förr eller senare. För vem finns och gör samma sak för mig när det blåser kallt? Ja det har ju visat sig ganska tydligt denna veckan. Jag är så ledsen och tom på insidan. Och arg på mig själv för att jag låter detta hända. Sömnlös igen. Ingen ork mer än till det som är absolut nödvändigt. Jag backade så många steg denna veckan.
-
Tack till er som verkligen finns. Som vet och förstår. Som inte frågar massor och bara låter mig landa.
♥
Ville 3 år!
Tårtan som bråkade med mig hela förmiddagen. Och så va den inte ens god.
Trots det sååå värt det eftersom Ville blev så glad. Tårtan är fylld med ahlgrensbilar-ganache, jordgubbs och vaniljmousse. ALLDELES för söt. Kommer vara vaken hela natten och jag åt cirka en tesked. Mamma fick hål i en tand bara av att titta på den.
Det enda otrevliga med denna dag var att hitta detta fruktansvärda bitmärket på Villes arm när det var dags för kvällsbadet. Ännu värre är att vi inte fått veta av personal utan av vår 5åriga dotter och 3åriga son.
Helt oacceptabelt och självklart kommer vi följa upp detta. Vill verkligen påpeka att vi är och har varit SÅ nöjda med barnens förskola, men hör mycket om just denna pojke som har bitit Ville och kommer kräva åtgärder om detta upprepas. Jag kanske är jättefördomsfull nu, och ni får gärna tycka det, men jag anser att något är VÄLDIGT fel om en knappt tre år gammal pojke beter sig som detta barnet verkar göra.
Redan på inskolningen slog denna pojken Ville, och visst sånt händer kanske men nu har jag verkligen fått nog! Får höra grejer om denna unge var och varannan dag :-(
Förstå hur hårt och länge den lille ungjäveln måste ha bitit?
Och jo man får säga ungjävel. En ungjävel är en ungjävel. Det är inte ungjävelns fel dock, det är dem lata föräldrarnas fel.
-
I övrigt har vi haft en fin dag. Ville är glad och nöjd och varenda present var "woooow". Imorgon stannar vi hemma och leker med alla nya roliga leksaker :) Så får pappa björn åka och ta sig ett snack med personalen på förskolan.
Nu, vin, film och andas med pappa björn ♥
Grattis. Du är en idiot.
Jag vet MÅNGA som medvetet smittar sina barn med både det ena och det andra. (Och ja, bland dessa många finns även nära vänner. Och dem vet att jag tycker dem är idioter just i dessa fall, trust me on that)
Så fort någon skriver om vattkoppor eller liknande på Fb skrivs genast kommentarer från andra om att träffas och leka och försöka smitta sina barn. Idioti. Att medvetet försöka ge sitt barn ett virus som faktiskt kan göra ditt barn allvarligt sjukt? Hur är man funtad då? Och hur tänker man när man har spädbarn hemma men trots det försöker få hem viruset?
Grattis. Du är en idiot.
Ännu värre är ni föräldrar som lämnar era sjuka barn på förskolorna med gud vet allt som smittar. HÅLL ERA SNORUNGAR HEMMA NÄR DEM ÄR SJUKA! Hur egoistiskt är det inte att skippa en vab-dag för att sedan smitta ner ytterligare 8 barn på förskolan? Och framförallt - stackars era barn! Hade ni själva gått till jobbet för att spendera 10 timmar där med feber eller vad det nu kan vara, att vara trött och hängig i en dessutom stökig miljö?
Det är tack vare er som sjukdomarna bara går i omlopp. Håll era barn hemma tills dem är friska. Och sen en dag till. Inte bara för ditt barns skull utan för alla andra barn och föräldrar med. Tänk lite med annat än plånboken när det gäller era barn. Det finns barn som kan bli väldigt sjuka av en enkel förkylning eller maginfluensa, har den lilla tanken någonsin slagit er? När man är sjuk ska man vara hemma och vila. Ha lugn och ro och få bli frisk ordentligt innan man utsätts för nya baciller från andra egoistiska föräldrars barn på förskolan.
Men nej, för guds skull - tryck i ungen lite alvedon och hoppas att du får en hel dagslön.
Grattis. Du är en idiot.
Varma kramar till alla idioter från mamma till infektionskänslig pojke
-
Väldigt mycket händer just nu. Senaste dygnet har många tårar trillat. Jag kommer skriva mer, men måste först förstå all fakta och få ordning på känslorna.
Me love you long time Bosch
Idag har jag bytt bästis. Men bara för idag. Jag är verkligen inte gjord för att börja jobba 07. Vet ju knappt vad jag heter idag...
Malmö x 3 + mask i magen = ?
Igår på eftermiddagen ringde dem från Malmö och snabba ryck minsann. Fredag har jag tid för första besöket. Det som ska göras är ett epikutantest och därför behöver jag åka ner två gånger till igen nästa vecka.
På baksidan av lapparna sitter dem medel som ska testas. Lapparna fästs på rygg lår och överarmar. Efter tre dagar ska jag alltså ner igen och lapparna ska läsas av, sen ska dem sitta ytterligare tre dagar innan dem tas bort och man har ett färdigt resultat. På Villes födelsedag.
Ett epikutantest har högre specifitet än ett vanligt pricktest och eftersom det är så viktigt för mig att veta exakt för att kunna fortsätta jobba så är det alltså detta som ska göras. Anledningen till att det görs i Malmö är tydligen ekonomi.
Så är det. 1a December är ju ett turdatum! Då föddes ju världens finaste pojke!
Nu håller vi tummarna va? Jättejättejättejättehårt!
-
Påtal om världens finaste pojke så kan jag informera om att han skrämde fullständigt slaget ur oss alla sent igår kväll och fick åka i ilfart till akuten. För springmask. Dramaqueen är tydligen något som går i arv. 
♥ Aldrig har jag varit så glad för mask i magen ♥
Livet med pausknappen
Igår på sjukhuset hände ingenting. Jag fick träffa ytterligare en ny läkare och än en gång dra hela historian från början. Detta trots att det var exakt det jag gjorde förra gången, på samma avdelning. Detta trots att läkaren har HELA journalen med ALL info i. Varför bryr dem sig inte ens om att skumma igenom snabbt innan? Läkaren igår var nog ett av de största stolpskott jag stött på i hela mitt liv. Man blir ju mörkrädd när man tänker på att denna människa står så högt i systemet. Varje gång jag sa emot henne eller ifrågasatte henne, eller varje gång Fredde sa något så ursäktade hon sig och försvann ut. Pondus right there.
Hon ställde så ovesäntliga frågor att jag undrade om hon frågade bara för att ha något att fråga om? Vad är skillnaden på hållbarheten på akryl och géle? Ursäkta, men vad faaan har det med saken att göra?
Flera gånger kom hon av sig och satt, på riktigt nu, och stirrade ut i tomma intet säkert en halvminut i taget.
Ja vi kan ju sammanfatta denna fattnolla med att hon verkligen är värd sina 100 papp i månaden.....
Det visade sig iallafall att jag ska ner till Malmö vid två tillfällen, göra provtagningar och träffa ytterligare nya "specialister". Ska ringa ner för att få tid idag. Jag blev lovad en tid inom två veckor. Vi får väl se...
När vi gick därifrån var jag så arg att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna längre. Denna hopplöshet och ovisshet är så utmattande. Jag är så trött på att ha livet på paus. Jag vill inget annat än att få trycka på play nu. Jag vill jobba! Jag har varit så rädd och haft så ont i magen inför denna dagen helt i onödan. Det har gått fyra månader nu, vad är det som tar så lång tid?
Allt blir så mycket lättare med ett leende på läpparna, trots att hjärtat är fyllt av tårar.
Bästis saves the day!
Omtumlande dagar har passerat. Positiva händelser har suddat ut lite av all smärta och hopplöshet. Tack för det, och tusen miljoner tack till bästis som varit här och "vaktat" mig när jag mådde som sämst. Du är bäst i världen! Vad skulle jag gjort utan dig min lilla sockerbit?
Tabletterna mot smärtan är fruktansvärda. Fruktansvärda! Dem tar bort smärtan men ger istället ett fruktansvärt illamående med yrsel, feber och helt gaaaalen utmattning dagen efter. Börjar kallsvettas bara jag tänker på att behöva ta dem igen. Pest eller kolera liksom?
Tack också till alla fina kollegor runt om i landet som verkar vända på varenda liten sten för att hitta en lösning. Människor man aldrig ens träffat som engagerar sig massor. Kan inte säga annat än att jag är glad och tacksam över att det finns så fina människor. Och rörd.
Fortsätter förvånas över att kämparglöden aldrig tar slut. Jag trodde verkligen den skulle vara slut nu. På måndag tar den kanske slut på riktigt, jag är helt beredd på det. Jag vågar knappt hoppas på motsatsen. Jag vill.
Dagens låt. För att jag har så sjukt bra musiksmak. Och för att jag tänker på dig varje gång jag hör den:
Imorgon firar vi in nya huset med ett härligt gäng vänner. Och så firar vi att Fredde fyllt gubbe. Tårtorna börjar bli klara, öl och vin står på kylning, jag har bytt batterier i Freddes hörapparat.
Klänningen hänger och väntar.
Tänkte skriva "Its gonna be a night to remember" men man vet aldrig.
Ha en fantastisk helg ♥
Detaljer
Imorse ritade Ville sin allra första huvudfoting.
Det är spöket Laban. Med krulligt hår. Och bröst...
Sötaste sötungen i världen ♥
2011-11-14
Håller om dig
Håller av dig
Håller avstånd
-
Helgen i Göteborg var som väntat helt fantastiskt rolig. Underbara tjejer, massor av vin, skratt, dans, god mat och Lördagen med Ladiesnight var makalöst bra! Skulle behöva vila upp mig efter helgen kan jag dock känna. Och bara det är väl ett ganska gott tecken på att helgen var som den skulle! Tusen tack alla inblandade, ni är bäst i världen!
Att komma hem till lilla huset på landet var också bättre än förväntat. Svärföräldrarna har varit på besök och jag möttes av många fina överasskningar hemma. Diskmaskinen installerad, speglar i båda hallarna upphängda, min walkincloset är fixad, tvn hänger på väggen och hela hemmet var städat och fint. Så tack kära svärföräldrar och min fina man som fixat och donat så hela helgen. Bästa! ♥
Barnen har långa dagar på förskolan nu. Inskolningen har gått som smort och vi är verkligen supernöjda, jag kommer skriva mer och berätta vid senare tillfälle. Ska vara hemma med kidsen några dagar denna veckan så det trots allt blir lite mjukstart för dem. Får hela tiden påminna mig själv om varför jag är sjukskriven 75 %. Är ju så galet sugen på att dra igång ordentligt men om jag bara väntar ut denna månaden tror och hoppas jag på att få gå upp på heltid igen. Håll tummarna! Nästa vecka är det dags för stora dagen på sjukhuset.
-
Sen finns det orden som säger allt
Imorgon åker vi till Göteborg för helgen som vi väntat på ett halvår.
Tror det är fler än mig som behöver denna helgen för att orka lite till i vintermörkret.
-
Jag är inte typen som väldigt ofta säger ifrån när något känns fel (så jävla dumt jag vet) så när jag väl gör det så menar jag allvar. Om du väljer att inte lyssna, eller ta mig på allvar så är det ditt problem.
Jag har också någonstans en gräns.
Och ibland,
Kloka ord minsann...
